Snart är det den 22 juli. Den dagen då det blev ett helvete för 2 år sedan. Tänk att tiden kan gå så fort. Jag bröt ihop igår en liten stund när jag såg norska flaggor samtidigt som en sorgsen låt spelades. Med mamma tröstandes vid min sida blev det bättre. Jag är väldigt upprörd och tar lätt illa vid mig när någon skämtar om allvarliga saker som har hänt. Jag känner ingen drabbad och jag kände ingen som miste livet, men jag har en obeskrivlig smärta inom mig. Men sen måste jag gå vidare och leva livet. När jag bröt ihop igår kunde jag inte hålla mig. Jag hade aldrig gråtit så förut över det som hände. Men igår kom det. Gråten som jag har väntat länge på. Jag har hållit det inom mig så länge att det hade tagit över allting. Det kändes bra att få ur mig det.

 

Änglar på jorden var ni. Nu är ni änglar i himlen. ♥

 

Vila i frid.